it's fun to lose and to pretend.

ibland (ofta) när jag känner mig sådär alldeles extra tonårrebellisk och upprorisk, sådär så jag känner att jag kommer spricka om jag inte gör allt jag inte får och borde göra nu nu nu på en gång, då brukar jag lyssna på nirvana och känna mig extremt SVÅR.
för jag är ju alldeles för feg för att göra något åt det, egentligen. plus att det är ju bara det självdestruktiva som lockar. och man borde kanske inte böja sig för det (men det är ju det som gör det så himla åtråvärt!!).

eh, hejdå. nu ska jag fortsätta känna mig svår och emo. byter till kent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0