livrädd för att leva och dödsrädd för att dö.

på bussen hem igår kväll, med ett hjärta som slog lite för fort och gråten i halsen var jag så förjävligt trött på att leva och på att inte leva.
kan inte vänta tills jag flyr härifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0