men älskling, det är livet.

vet ni hur många inlägg jag skulle kunna skriva om hur mycket jag hatar, vad jag hatar, och vilka jag hatar? alldeles för många, förmodligen.
lyssnar på kent istället (vem vet jag kanske till och med pluggar lite, hallelujah!!!) och skriver ner det någon annan gång. tror inte att det är bra att hata för mycket på en gång, vilket jag visserligen gör, men jag säger till mig själv att sluta. så, hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0